ja man är väl mänsklig eller? man kan inte alltid vara glad, ibland så blir man deppig som igår & idag... jobbiga stunder kan föra med sig bra saker men man måste fortsätta tro på det bästa till slut.

i natt drömde jag 1000 mardrömmar, men allt handlade väl om samma sak. allt som snurrade i mitt huvud hela dagen igår. jag vill oxå vara bland dessa men just nu är jag ensam. jag försöker njuta av livet, men jag vill mycket mer. jag hade mina mål, men målen gick åt helvete. jag ska sträva efter målen men inte innan jag fyller 25. 26 kanske =)

det har vart förvirrande känslor i mig under dessa veckor, jag vill men ändå inte. känslor hit och dit, det hjälper inte att bara prata. man måste göra nåt åt det. ush känslor, jag kanske är känslig för att jag slutat med tradulanen? eller beror det på att jag är så inlåst pga mitt knä?

jag vill bara gråta ut, få folk att förstå. men tårar löser inga problem. jag får kämpa på med knä-jäveln, mitt osociala liv & med mardrömmarna. skapa nya mål, få känslorna bekräftade på nåt lustigt sätt. eller bara skita i allt... 

det är mycket som döljer sig bakom masken