nu sitter jag här hemma i lägenheten. kom precis. kunde ju ha vart en bättre dag.

på morgonen ringde papi och sa till mig att byta vinterdäck på min bitch (bilen, mitsubishi??) nu eftersom han höll på med det. okey då lika bra det, annars blir det aldrig av typ. skönt att ha fått de gjort!

senare så pratade jag med D. alltså alltid när man vill få något viktigt sagt så glömmer man hälften. borde skriva ner allt på papper innan man sätter igång allvarsnacket. tyvärr ledde detta till något helt annat än vad jag hade hoppats på. men är det tid som fattas så får han väl ha det då. jag hoppas fortfarande på oss men vad behöver han mer tid till då? att vara ensam? fundera ännu mer? detta gör mig galen!!
inom mig är det ett känsomässigt berg och dal bana. är tiden till han själv eller till att söka efter något "bättre" än mig?

jag läste en artikel på aftonbladet nyss om så kallade återföreningar. läs själva om ni kopierar denna adress till ett nytt fönster: http://www.aftonbladet.se/wendela/article6005009.ab#

senare på dagen hälsade jag på emelie. men jobbet kallade på henne så meningen var att jag skulle åkt och simmat men jag var för nere för det. så åkte till min familj istället så fick syrran stå ut mig mig på kvällen. hann med lite shopping och en pizza på martini... MUMS!! 
men krogen kallade på syrran så då åkte jag och hämtade sassa så stack vi och hälsade på mattias. där satt de och drack något som heter alkohol hehe. men jag höll mig nykter, hade noll lust att dricka. men vi blev kvar och hade trevligt.

detta var min fredag i alla fall. det blev rätt bra till slut ändå. men det svider fortfarande...

bara jag

mattias e på g

söta sassa

bara vi yää